Direktlänk till inlägg 27 oktober 2011
Jag föddes året **** av världens bästa föräldrar, dom var mina skyddsänglar. Och två år senare år **** så kom min syster till världen, och jag visste att från den dagen till den dagen hon dör så kommer jag älska henne. Min mamma började att dricka mycket alkohol under min barndom som påverkade hela familjen, och jag kunde vakna på nätterna utav att mamma och pappa bråkade och skrek. Året **** så skiljde dom sig, jag och min syster bodde hos mormor med mamma och träffade pappa ibland. Det var en tuff tid för mig, men jag trodde det skulle bli bra när dom hade fått lägenhet och bråkena hade lagt sig. Men jag väntade mig ett liv av oro, och det förstod jag när dom hade fått lägenhet båda två. Mamma drack konstant och jag och min syster kände oss inte trygga. Men när jag var hos pappa så kände jag mig så älskad och omhändertagen, han tog verkligen hand om mig och min syster, för att han älskar oss så djupt.
Under dessa år så ville aldrig jag och min syster vara hos mamma, det kunde hända att vi stannade hos pappa några veckor för vi inte orkade att vara där. Mamma blev självklart jätteledsen och lovade mig att aldrig mer dricka när vi var hos henne, det löftet höll 1 vecka, sen var det igång igen, ännu en gång. Och den besvikelsen tog mig så hårt. För hon lovade och lovade, och då förstod jag att hon inte kunde vara utan det. Det kändes som hon valde det före mig och min syster. Nu visste jag, jag hade fått en bekräftelse, hon är alkoholmissbrukare. Jag kunde inget göra utan att skrika åt pappa och säga att jag inte ville åka dit när pappa-veckan var över. Jag har övervägt så många gånger, och jag vågar inget säga till mamma. Jag var rädd, jag är rädd, jag ville verkligen inte. Min pappa var den som jag pratade med om allting, jag har gråtit och skrattat med han i alla stunder. Så när jag berättade för pappa hur allting verkligen stod till hemma hos mamma, hur jag har mått den senaste tiden. Då håller han om mig och säger: vi fixar dethär. Dagen efter anlitar han en advokat och en rättegång ska hållas om vårdnaden. Det var en lättnad. Under den tiden bodde jag hos pappa, men vi var ju tvugna att träffa mamma nångång, och jag kommer ihåg att jag grät varje gång jag kom hem från henne. Hon var alltid nykter när vi träffade henne, men jag har sett ett och annat vinglas hemma hos henne. När jag är hemma hos henne så har hon det alltid städat, det luktar gott. Och när jag går in i mitt och min syster rum så kommer minnen upp, jag tänker: det var här som jag var som olyckligast. Jag går in i vardagsrummet och ser vår matta, det vinröda fläcken är borta. Jag går till köket och kollar på skafferiet, där mamma alltid brukade skåpsdricka. Jag har så många minnen ifrån den lägenheten. Och det är inte trevliga minnen utan dom är rent utsagt tragiska. Jag har så mycket att berätta om min barndom, det kommer mer kapitel.
Jag visste aldrig om mamma var deprimerad eller vad som hände, varför började hon dricka? Jag har mått så dåligt över det jag har gått igenom, och det kommer att sitta i för resten av mitt liv, jag kommer aldrig glömma det som hände. Jag ville bara...
Jag lärde mig aldrig riktigt att hantera min ilska och sorg, så fort jag hade pratat med mamma på telefon så kunde jag gråta hela kvällen, bara för att jag kunde och att jag inte alls mådde bra. Jag blev riktigt deprimerad och jag hade varken nån mat...
Hej jag är en tjej på 13 år som kommer berätta om min barndom. Jag hoppas att du kommer följa med i mitt liv, och gråta med mig. Kram! ...